tisdag 21 september 2010

Va?! Är du rasist?!

Den stigmatisering och de fördomar de klyftiga och genomtänkta skribenterna talar om, är ett utmärkt exempel på vad ideologi gör med människor. Människor som förespråkar en tydlig ideologi är sådana människor som är blinda för deras egna oförsvarbara stigman och fördomar, vilka de vill attackera 'rasister' och 'nazister' med.
  Reaktionerna två dagar efter valet visar så tydligt på Sveriges handikappade folk, som upplever att överhuvud tänka över möjligheten att det finns andra skäl till att Sverigedemokraterna vinner väljare än att både partiet och dess väljare är vansinniga, som något livsfarligt. Ja, farligt. Det är brottsligt att se på problem med invandring och för att inte tala om problem med folkgrupper. Så upplever etablissemanget det hela. I den stadiga ideologins namn. Ideologi är falskt medvetande, och ska ifrågasättas. I båda polerna av den binära oppositionen, självklart. Men det går inte; det går inte att se bakom den despotiska ideologins vägg. Det går inte för massorna i Sverige, och inte ens för politiker eller journalister, att se på andra möjliga orsaker till Sverigedemokraternas framgång än sådana fixerade, absoluta sanningar som att det handlar om 'rasism'.
  Det är skrämmande att upptäcka att ett helt folk är så okunniga och fördomsfulla. Problemet ligger hos de stora misstagen med Sveriges integration. Och problemet ligger i massornas och de styrandes oförmåga att se, för att inte nämna att tillkännage, det problemet.
  Sverige tragglar efterblivet på i samma jantetakt som det alltid gjort. Döp om negerbollar och vägra gå in ett sminkbås, annars finns risken att man 'är rasist'. Det är inte konstigt att Sverige är ett så utstickande land i resten av världens ögon; vi är det inte nu, för att en mer klarsynt grupp människor har fått nog, utan vi har varit det, för att vi är de naiva och försynta solidaritetens blinda försvarare.
  Danmark, t.ex., är inte sådana. Danmark vågar stå för att tala i demokratins namn. Men här är krafttag mot en kanske oåterkallelig integrationsmässig katastrof förbjudna. Här är krav på att främmande människor ska rätta sig efter sitt mottagande lands regler och seder något minst sagt stolligt.
  Det må finnas ett självmotsägande inslag i att kritisera blinda ideologiförsvarare med något som kan upplevas som ideologiskt präglade reaktioner i sig självt, men att enbart följa strömmer och säga "Bu!" till ett försök att undfly Sveriges diktatoriska jantelag, det måste ifrågasättas. Och jag tror inte att det är särskilt arrogant att kalla detta för något som snarare än en annan ideologi är en kommentar över den stora massans oförmåga att se att världen är dialektisk. Historien är det framförallt. Sverigedemokraterna är ett oerhört viktigt inslag i att släppa på detta lands hyschande mentalitet. Ett inslag. Ett parti med uppenbara brister ska inte krönas, men de ska vara en ögonöppnare för sådana partier som tror sig vara mer rationella.
  Den dagen man ser några sådana här tankar i en svensk dagstidning, den dagen har innebörden av yttrandefrihet äntligen begripits. En titt i DN gör dock en sådan möjlighet till en lågtrycksprognos. 

http://www.dn.se/nyheter/valet2010/wachtmeister-jag-ar-radgivare-at-sd-1.1174361


http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/hur-hamnade-vi-har-1.1174540

http://www.dn.se/nyheter/valet2010/s-vill-slappa-in-sd-i-utskotten-1.1175891

1 kommentar:

  1. Hej på dej,

    Jag måste först börja med att tacka dig för en skrivelse som är av sin karaktär sådan som jag saknar inom svensk media.

    Jag som utlandssvensk, bosatt i ett annat land har inte annat än med förskräckelse följt debatten efter valet.

    Det skrämmer mig att exempelvis vänsterpartiet som till sin storlek efter valet inte är speciellt mycket större än SD, och till sin politik är om inte mer våldsbenäget och icke-demokratiskt än SD, får så mycket mer gehör i media. Det är trotts allt ett parti vars falanger varit med och förstört mötesfriheten, med vuvuzelor har man gjort politiska möten omöjliga att genomföra, och med hjälp av våld har man även upplöst flertalet möten från att äga rum. Och jag har inte sett ett liknande beteende någonsin från SD.

    Jag som själv är en person som röstat på alliansen, är givetvis inte nöjd med resultatet och utfallet av detta val. Men jag som demokrat respekterar folkets röst, som givit såväl SD som Vänsterpartiet en rätt att representera folket i vår riksdag. Det är en demokratisk rättighet som de vunnit genom att uppnå spärren om 4%.

    Men vid sidan om mitt smått chockade tillstånd över mediakulturen i Sverige, och den behandling av ett parti som fått 5,7% av folkets röster är jag även ledsen över den totala avsaknaden av öppen diskussion inom landet.

    Jag vågar påstå, om vi nu över huvudtaget skall finna en syndabock, att det är socialdemokraterna som är orsaken till att SD idag får den demokratiska äran att representera folket. Ty det är den socialdemokratiska politiken som under ett antal decennium format den integrationspolitik som idag är en av de viktigaste faktorerna till att SD kommit in i riksdagen.

    Men vi skall inte heller enbart beskylla socialdemokraterna, utan vi skall även beskylla samtliga etablerade partier. Dessa politiker, som har till sin främsta uppgift att representera folket har inte lyssnat på folket. Då folket har i fikarummen som traditionsenligt är den svenska politikens sanna fäste i åratal diskuterat och kritiserat situationen med invandringen i Sverige. Man har inte lyssnat på folket.

    Men som om det inte vore nog, med att våra politiker inte lyssnat på folket, så har inte heller media gjort sin uppgift. Dess uppgift är inte att bilda opinioner, utan dess uppgift är att beskriva verkligheten. Median har valt att hålla västerfalangens åsikter under armarna, och med kniv hugga medians grundtanke i ryggen. Median har inte bara med sina kampanjer gjort diskussioner rörande invandringen till ett tabu, utan man har i likhet med diktatorisk propaganda kört över folket totalt.

    Jag mår illa, när jag ser svenska journalister tala om deras rätt till yttrande och pressfrihet. Deras skrik om att Dawait skall friges från diktaturens händer, samtidigt som de själva skapar en åsiktsdiktatur i Sverige.

    SvaraRadera