Människans minne implicerar att en fri vilja inte existerar, och då detta kan tyckas vara trivialt, dvs att en deterministisk värld är lika självklar som en evolutionär, kan det ändå vara värt att titta närmare på exakt vad detta innebär. Detta för att det kanske ändå inte är lika självklart för alla, men också för att upplysa om "lagen om alltings djävlighet" är ett av få nöjen denna skribent unnar sig. Men det kanske viktigaste av allt är att förklara att det är en stor skillnad på determinism och dess felaktigt besläktade syskon fatalism, predestination etc. Det finns inget mysteriöst överhuvudtaget över en deterministisk värld, vilket här ska försöka demonstreras.
  Det hela behöver inte nödvändigtvis kräva en lång utläggning, och bör heller inte det, då eventuella läsare helst slutar läsa texter av denna art efter tre rader, och lämnar sin läggnings avtryck med ett "tl;dr". Istället radar vi upp argumenten i en läsvänlig form enligt följande.

T: Den fria viljan existerar inte.
P1: Människan har ett medvetet minne.
P2: Ett sådant minne styr de val vi gör.
P2P1: Skulle detta inte vara fallet skulle vi inte kunna basera våra val på någonting alls.
P3: Det innebär att vi behöver ett minne för att göra val.
P4: Om så är fallet styr någonting vi inte på ett direkt sätt kan kontrollera våra val.
P5: Om någonting annat än vår egen direkta vilja styr våra handlingar är viljan inte fri.

S: Det finns ingen fri vilja.


En undersökning av dessa påståenden kan se ut såhär:
Att vi har ett medvetet minne innebär att vi reflekterar över våra minnen, och att vi därför inför varje given situation där vi ska agera eller inte agera använder dessa som determinerande för det vi gör. Ett exempel: Någon knackar på ens dörr. En impuls baserad på ett inlärt beteende (även detta något som går tillbaka på minnet) säger oss att vi ska öppna dörren för att få reda på vem som knackar. Nu händer det sig så, att just denna situation genererar ett minne hos en, i vilket senast denna situation uppstod så var besökaren en inbrottstjuv. Då detta inte var en på något sätt önskvärd händelse, så följer på impulsen att öppna dörren denna gång detta minne, som åtföljt av ett förnuft som säger en att detta helst inte ska upprepas, att vi "väljer" att inte öppna dörren.
  Av detta följer att det faktum att jag valde att inte öppna dörren denna gång styrdes av ett händelse i det förflutna, som återuppstod i mitt minne när jag hörde knackandet. Alltså var mitt val i denna situation inte fritt, eftersom det styrdes av det förflutna. I detta krävs dock också att vi samtidigt har ett förnuft som tillsammans med minnet avgör vår handling. Skulle vi sakna detta förnuft skulle det mycket väl kunna resultera i att vi handlade annorlunda, t.ex. att vi valde att öppna dörren trots den förestående faran. Men detta skulle inte betyda att vårt val var friare än i den förra situationen, då det faktum att vi öppnar dörren fortfarande är ett resultat av vår medvetenhet om att vi i det förflutna öppnat dörren när det har knackats på den. Den enda skillnaden är uppfattningen om vad fara är för något, och hur vi stället oss inför sådana.
  Skulle vi inte ha ett minne, hur skulle då händelseförloppet se ut? Om ingenting vi upplever och gör registreras i vårt minne, hur ska vi då agera? Implikationerna av att sakna minne är för oss som människor skrattretande. Och det kanske är just pga detta som det verkar så självklart för de flesta att våra val faktiskt ter sig som fria. Dessutom är det kanske också just detta som gör att hela frågan om huruvida viljan är fri eller ej verkar, om inte meningslös, så åtminstone onödig. Det hela ses kanske ofta som att just det faktum att vi har ett minne, och att det är det vi baserar våra val på, gör viljan fri; att vi själva bestämmer, utifrån givna parametrar i minnet, vad vi ska göra.
  Det första exemplet kan sannerligen utmynna i mer triviala slutsatser, vilket beror på att sådana val handlar om mer direkta ageranden, vilka får utfall i den mer omedelbara framtiden. Då detta egentligen inte underminerar argumenten för att en fri vilja inte existerar, så gör det hela den problematik och de existentiella implikationer frågan ofta handlar om till att verka mer eller mindre obefintliga. Därför är en annan illustration nödvändig, en som kan visa på den större bilden av vad en vilja som inte är fri har för betydelse.
  Du "väljer" t.ex. att inleda ett förhållande med en människa du av ett eller annat romantiskt skäl tror ska kunna bli en långvarig del av ditt liv, för att återigen erfara den hemlighet som inte ens Frankfurtskolan kan lyfta slöjan från, nämligen den att romantiskt inställd interaktion mellan man och kvinna är delen av universum som Hegel glömde.
   Det sagt, så kommer man efter denna, och efterföljande fem repriser, att "välja" och agera utifrån dessa premisser; man kommer alltså att göra sina val efter ett förflutet.