Falskt medvetande

Filosofi är idag oumbärligt eftersom ingen längre är intresserad av det.
  Vad detta har att göra med är att människan inte längre tänker på egen hand. Det har hon sannolikt inte gjort på flera hundra år. Nu är att hävda en sådan sak ytterst problematiskt; att säga att det nu är si och då var så är långt mer än bara en gemen klyscha, åtminstone om man däri menar sig se något slags sanning. Sanningen är sällan ren och aldrig enkel, för att låna en både Vild och jordnära författares ord - om det nu finns någon. Utan att redan här förlora sig i den insnärjning som frågan om bättre tider implicerar, måste det ändå göras klart att det kommer an på just historiska problem när man hävdar att människan förlorat sin tankekapacitet. För att undvika att behandla filosofiska frågor på det sätt Heidegger gjorde, men för att samtidigt utvinna ur hans tankegång det han rätteligen själv insåg var det mest väsentliga, ska med en viss övertygelse - utan sådana hamnar man inte bara i träsket Vara-frågan innebär, utan man kommer överhuvudtaget ingenstans - problemet fastslås handla om teknik och information.
  Information kanske mer än teknik. För att beklaga sig över tekniken handlar om exakt det klichéartade som ljuder i frasen "det var bättre förr". Att beklaga sig över något alls tar en sällan någonvart, men det är å andra sidan inte vad filosofi handlar om, vilket ointresset för den förment antar. Att tänka är inte att vara arg, sa Adorno, och även om det är lätt att le lite snett åt hans ord i och med den gallan som ibland inte kunde stanna på sin plats hos honom - där är hans arv från Nietzsche omisskännligt - så bör en stoisk strävan efter något sådant bibehållas. Folk har ju som bekant svårt för argsinta typer. Att kritisera är däremot vad filosofi åtminstone borde handla om, just eftersom det är denna förmåga som människan i vår tid förlorat. Inte p.g.a. själva TV-apparaten eller laptopen, utan p.g.a. det dessa apparater förmedlar. De förmedlar information, och det behöver man knappast vara en filosof för att instämma i. Problemet är inte att de förmedlar information, lika mycket som själva förmedlandet.
  Än en gång måste ett slags apologi angående intellektualism anföras, hur motvilligt detta än görs; att man är en öbo i den akademiska världen är inget man ska be om förlåtelse för, då det förutsätts att man på den ön talar samma språk, och där man således undflytt Guds dom över Babylon. Sätter man sig däremot uppgiften framför sig att "upplysa" det övriga fastlandet om hur man kan se på det hela, bör man fråga sig om vilket som är ett adekvat framställningssätt för detta. Även jag själv kan ibland skaka på huvudet åt Sartres analys i Varat och Intet, vad det nu ska säga. Den eftersökta poängen är att filosofi bör se över hur esoterisk den ofta framstår, och ställa sig frågan för vem den bärs fram. Min egen strävan är helt klart att det jag försöker säga ska kunna mottas i de ointresserades sfär, mer än i det akademiska templets. Därmed sagt att detta alltid hålls i åtanke, men att ett särskilt och säkerligen för läsaren främmande språk ändå måste tas i bruk. Filosofi handlar för oinvigda kanske mer om framställningen än om det framställda - även om detta senare måste förstås som likvärdiga poler - för att det framställda ska få en chans att lysa igenom. Än en gång - sanningen är aldrig enkel, vare sig till sin form eller i sitt innehåll.

Det som ska lyftas fram, och det som antas vara kärnan i problemet, är alltså hur information idag förmedlas till oss. Att problemet har något att göra med mängden information som vi utsätts för är alltför förhastat, så som det journalistiska pekfingret ofta vill säga är fallet. Det är min tro att en människohjärna motsvarar lagringsutrymmet motsvarande en hårddisk på minst 1000 TB, och här ska inget ursäktande förbehåll gentemot neurologi eller annan "vetenskap" om hjärnan föras fram. Vad gäller naiv, förment vetenskap överlag kommer diskussionen att återkomma till. Det räcker tills vidare att klargöra att det som diskuteras här är medvetandet - bortom detta måste filosofi göra halt - men att för liknelsens och det konkretas skull termen hjärna istället begagnas. Tänk dig själv hur mycket en spaning efter den tid som flytt förmår frambringa för dig, och tänk dig sedan detta innehåll i form av .avi-, .jpg- och .docfiler. Man förmår inte skapa sig en rimlig översiktlig bild av denna hårddisks innehåll, varför siffran ovan t.o.m. kanske är blygsamt höftad. Således bör det enligt denna tankegång inte vara något bekymmer för hur mycket information som kan lagras i den klibbiga och motbjudande klumpen, men hur den lagras är en annan sak.
  Människans speciella plats bland övriga djur sägs ofta vara hennes självmedvetande. Den säregna platsen i naturen har hon inte längre, eftersom hon har låtit sitt självmedvetande bli förmedlat av den teknik och den information som är sprungna därur på ett kanske deterministiskt sätt. Att det ser ut som det gör är alltså inget man ska tro går att vända tillbaka till några 'rätta' eller ursprungliga förhållanden. En sådan naiv vänsterpolitisk uppfattning har ingenting med logiskt tänkande att göra. Vad det handlar om är att kritiskt lyfta fram möjligheten för var och en att få syn på vad fallet är. Må vara att när väl tillräckligt många lyckas med detta förhållandena modifieras; rent teoretiskt skulle detta med nödvändighet ske, men rent praktiskt kan aldrig tillräckligt många lyckas med att syna förhållandena, vilket närmast är en lag, men inte en naturlag utan en människans lag, verkande i tekniken. Om man vill beklaga sig ska man alltså klaga på sig själv och inte på vare sig 'andra' eller på tekniken eller informationen i sig, eftersom vi var och en är medspelare, vare sig vi vill det eller inte. Det låter defaitistiskt, men det är varken mer eller mindre än ett konstaterande, om än ett med nödvändighet utarbetat sådant. Problemet som måste illumineras är just den förblindande faktorn som tar udden av ett kritiskt självmedvetande, vilken uppstår i just förmedling. Teknik och information förmedlar till oss mänskligt tänkande på ett sätt som får det att framstå som oförmedlat, d.v.s. omedelbart och direkt, något det alltså aldrig kan vara efter att det genomgått en mängd lager av modifieringar i form av politiska normer eller kulturell självbelåtenhet. På internet är en del av detta problem idag att informationen som når människor redan har genomgått en mängd olika regleringar och åsikter, vilket gör att den naturliga förmågan att reagera på vad som möter oss här klipps av, eftersom detta redan är övermättat av reaktioner och tyckande som har osynliggjorts av det sammansmälta innehållet som det ser ut när det möter våra sinnen. Ta bara reklamen som ett kanske nu uttjatat exempel - det är endast ett tecken på att det har signifikans - som rätt och slätt tänker åt oss. Det är således ett slags objektiverat tänkande som inte längre kan urskiljas som tänkande utan uppfattas som spöklika diktat. Man behöver inte dra in subliminala eller andra psykologiserande teorier i det hela för att förstå att det är något som så att säga pågår bakom ryggen på oss. Reklamen och annan information, samlas och galvaniseras i ett likformigt tyckande som måste följas, annars hamnar man utanför. Det kan förefalla som att dra väl höga växlar på det hela när man jämför en skränig reklam för vad man bör bära för kläder med att demokrati är den korrekta formen av styrelseskick, men dessa fenomen har exakt samma funktion som är den av absolut följsamhet. Demokrati är på så vis långt mer diktatorisk än vad än diktatur är, eftersom en diktatur åtminstone på ett direkt sätt utdelar sina imperativer. Där finns med all säkerhet ett surt äpple att bita i, men i en demokrati är det snarare amerikansk äppelpaj på dropp det handlar om.